Jaha. Då var det åter tillbeke till verkligeheten. Eller, ja, det är annandag påsk, måndag, så det är ju egentligen ledigt idag oxå. Men jag känner mig lite nere för jag har fått värsta förkylningen så jag har bara sovit bort hela förmiddagen. Då hade jag tänkt att jag skulle plocka fram utemöblerna och börja hosta igång maskineriet igen (kroppen) efter en lååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååång vinter. Här i Drammen ligger det fortfarande snö i trädgårdarna vilket var en nedtur! Har ju varit hemma i Storebra där vi Oscar varit ute i trädgården med sin far och morfar mest hela dagarna. Härligt för honom. De tom... :) Men jag har mest suttit borta hos min mormor, som är väldigt sjuk i cancer, och kramats. Det var skönt att göra det men, åh, så sorgligt. Vi firade ju pappas 60-årsdag på fredagen och de har medicinerat mormor så att hon skulle kunna vara med på det. Det var jättekul och mysigt att hon fick komma men oxå sorgligt för det var inte som det brukade förrens hon hade gått och det ännu mer sorgliga är att det aldrig kommer att bli detsamma igen. Min syster sa det att hon är ju vuxen men hon känner det ändå som att hela hennes värld håller på att rasa samman och jag känner detsamma. Jag känner bara för att skrika OK, nu räcker det. Nu kan det sluta. Nu är hon frisk och allt är som vanligt igen. Vi syskonen har ju haft tur ändå. Vi är alla över 20 och har länge haft alla far- och mormödrar i livet. Farfar gick först i cancer men då var vi oxå ganska vuxna, det var väl bara lillebror som inte var så morsk. Men farmor lever och mormor och morfar har ju alltid varit så unga!? Men nu plötsligt har de blivit gamla och sjuka. Livets gång! Javisst, men för det jobbigt och ledsamt! Nu har vi ätit korv med bröd eftersom det var mannen som lagade middag (jag älskar korv med bröd!) och nu är jag på febrilsk jakt efter smärtestillande piller!!! Måste ha!!! Kram
