onsdag, februari 09, 2011

Noras CI-operation

På måndag åkte vi in mot Oslo och Rikshospitalet!.. Tror Nora minns förra gången, då fick hon ju oxå narkos= sprutor och ont enligt henne!.. Stackars... fast hon grät inte eller så men gömde sig under mössan... Hon är en tapper hjältinna! (Värre var att lämna Oscar på skolan, han VILLE INTE, sa han mådde illa, vi förstod iaf att han var väldigt orolig för henne!..Men han har myyyst med farmor och bestefar och haft det så bra, men han hade sagt til farmor oxå på måndan att han var orolig och hade därför ont i magen... söten!.. )

Väl framme väntade vi med en fika... Nora protesterade INTE när vi gick in på sjukhuset men höll mig och JO HÅRT i handen!.. Söta...

Efter en låååång dag med samtal hit och dit var det skönt att gå på hotellet, äta kvällsmat, duscha och soooova...

På tisdag morgon kl 7! Vi håller humöret uppe!.. Senare var jag elaka mamman som tvingade i henne lugnande, men jag var oxå den som blev med upp och höll handen när hon sövdes... denna gång med lustgas, mkt bättre än förra gången med intravenöst direkt, hon är ju så stark och envis och det passade inte henne med en gigantisk spruta i handen kan jag lova... så detta var mkt lugnare för både henne och mig verkade det iaf som...

Nora opererades mellan 8-14. Då var jag och JO inne i Oslo centrum och shoppade och lunchade lite... allt för att fördriva tiden och slippe tänka för mkt... Men kl 14 ringde de och vi gick dit!.. hon var inte alltför glad för att säga det milt!.. Och jag terapiler... är inte heller så morsk!..

Lite tufsig och sliten... stackars, hon var illamående hela tiden tills hon senare på kvällen spydde en del... sen drack hon lite och var lite piggare. Vi satt bara med henne i knät hela eftermiddagen, hon skulle INTE ligga i sin säng själv! Förstår det var lite traumatiskt...

Sover för natten... tänk att dagen är över... och att det ändå gick såååå bra!..

Trött mamma som tänker över dagen... och är så tacksam att allt gått så bra! Nu väntar en spännande vår då vi självklart hoppas på att Nora ska lära sig prata... det hade ju varit helt otroligt fantastiskt!.. hon är ju redan snart 4 och har ju inte sagt många ord i sitt liv, hjärtat!.. det hade varit underbart fantastiskt!..

7 kommentarer:

Anonym sa...

Så skönt att det gått bra. Vi har tänkt på er och pratat om er hela veckan. Hälsa hela familjen.

Kram Biggi.

Marie sa...

Anna-Lena, Jonas och jag blir tårögda
när vi läser detta. Tänker på er och skickar en stor kram från oss

Ann-Sofie sa...

Herregud vilket inlägg, tårarna bara trillar här!!! Gör riktigt ont i mig, usch vad hemskt att se sin lillan så..., nu håller vi tummar och ber för ljud och ett bra tillfrisknande!!!

All kärlek ♥

mamma sa...

Så skönt att det gick bra.
Kram

Anna-Lena sa...

:) Tusen tack! Och nu sitter jag med tårar i ögonen, vad söta ni är!.. Är så glad att jag bloggar ibland! Tänk vad häftigt för Nora att kunna se på det här om x antal år... både själva inlägget men oxå kommentarerna till... borde skriva ut FB-kommentarerna oxå, hon har fått massa hälsningar och tankar dessa dagar!.. får en klump av kärlek i magen...

Jessica sa...

Lilla finaste Nora!
Vilken pers ni varit igenom,
man blir så berörd av ditt inlägg Anna-Lena, så mkt känslor.
Och att se sitt barn sövas, det är det värsta!!
H har alltid föredragit "sprutan", hon vägrar mask sedan alla öronoperationer med plaströren.

Så jag sitter här jag oxå och kämpar med tårarna...

Tänker på er alla och skickar massor med kramar <3

Arletta sa...

Å kära hjärtat! VAd skönt att allt gick bra. Barn är verkligne små tuffingar. De är verkligen hjältar när det gäller stora grejer.

Jag som inte är så insatt i Noras hörselproblematik undrar lite vad själva operationen innebar för Nora. Kommer hon höra bättre nu?

Vad ni måste ha gått igenom inför operationen. Bara det att se sitt barn sövas oh köras iväg till OP kan få en att förlora förståndet av oro.