Noras CI-operation

På måndag åkte vi in mot Oslo och Rikshospitalet!.. Tror Nora minns förra gången, då fick hon ju oxå narkos= sprutor och ont enligt henne!.. Stackars... fast hon grät inte eller så men gömde sig under mössan... Hon är en tapper hjältinna! (Värre var att lämna Oscar på skolan, han VILLE INTE, sa han mådde illa, vi förstod iaf att han var väldigt orolig för henne!..Men han har myyyst med farmor och bestefar och haft det så bra, men han hade sagt til farmor oxå på måndan att han var orolig och hade därför ont i magen... söten!.. )

Väl framme väntade vi med en fika... Nora protesterade INTE när vi gick in på sjukhuset men höll mig och JO HÅRT i handen!.. Söta...

Efter en låååång dag med samtal hit och dit var det skönt att gå på hotellet, äta kvällsmat, duscha och soooova...

På tisdag morgon kl 7! Vi håller humöret uppe!.. Senare var jag elaka mamman som tvingade i henne lugnande, men jag var oxå den som blev med upp och höll handen när hon sövdes... denna gång med lustgas, mkt bättre än förra gången med intravenöst direkt, hon är ju så stark och envis och det passade inte henne med en gigantisk spruta i handen kan jag lova... så detta var mkt lugnare för både henne och mig verkade det iaf som...

Nora opererades mellan 8-14. Då var jag och JO inne i Oslo centrum och shoppade och lunchade lite... allt för att fördriva tiden och slippe tänka för mkt... Men kl 14 ringde de och vi gick dit!.. hon var inte alltför glad för att säga det milt!.. Och jag terapiler... är inte heller så morsk!..

Lite tufsig och sliten... stackars, hon var illamående hela tiden tills hon senare på kvällen spydde en del... sen drack hon lite och var lite piggare. Vi satt bara med henne i knät hela eftermiddagen, hon skulle INTE ligga i sin säng själv! Förstår det var lite traumatiskt...

Sover för natten... tänk att dagen är över... och att det ändå gick såååå bra!..

Trött mamma som tänker över dagen... och är så tacksam att allt gått så bra! Nu väntar en spännande vår då vi självklart hoppas på att Nora ska lära sig prata... det hade ju varit helt otroligt fantastiskt!.. hon är ju redan snart 4 och har ju inte sagt många ord i sitt liv, hjärtat!.. det hade varit underbart fantastiskt!..