Gott och blandat...

Nu är kvällen här som jag fasat och längtat till... fasar för jag vil självklart inte se mitt hjärta gråta när det kommer in en läkare eller högljutt och lesset protestera när de sticker nålar i henne... :( älskade snuppan... mn gläder mig ju samtidigt till det vi hoppas kommer... en möjlighet att höra så mycket att hon får ett talspråK!!!Vi gör ju detta för visst vår skull menabolut primärt för hennes!!! VI önskar självklart att hon skall kunna göra sig förstådd i det hörande samhället inte bara i ett litet stängt miljö som dövmiljön ändå faktiskt är! VI kommer fortsätta jobba och plugga teckenspråk... för kanske hon inte får så mycket utbyte av CIen som vi hoppas men oxå för jag VET att hon snappar upp tecken såååå fort... hon har ju verkligen lärt sig den koden nu så jag vet att hon lär sig ett tecken först och hänger upp ordet på det... så hon lär mkt fortare med tacken som stöd... Usch... måste nog ta mig ett glas ikväll... brukar inte, typiskt svenskt, dricka på söndagar men herregud, jag behöver lugna nerverna... ;)