Vi har varit uppe en stund nu... Oscar sover fortfarande. Nu är febern borta, men inatt har han hostat och varit vaken och lessen... :( Stackars min lilla älskling!.. Nora ska väl snart sova fm, tänker jag ;)
Usch, jag känner mig så dyster! Det är så många som har det så jobbigt i min närhet nu att jag vet inte vad jag ska göra...Stötta och bra vara där?.. Fråga och få dem att prata?.. Vara lite på?.. Nej... Jag har erbjudit mig... i form av fika och prat! Mer kan jag väl inte göra ännu?..
Och mitt i allt har jag mitt eget... J-O är massa borta, vilket sliter på mig (igår fick O somna själv igen för Nora vägra somna förrens 20.30, det tycker jag är så jobbigt, bara för han är stor och duktig?) och hemma är morfar sjuk och ska faktiskt dö!?.. Det är helt sjukt! Och mamma tar hand om honom och mår dåligt , hon lever ju i en helt sjuk situation! Mn jag beundrar det! Hon är värd allt guld i världen! Min mamma! <3<3<3<3
8 kommentarer:
Oj, lite mycket på en gång...stora kramar till dig. Kämpa på!
Tack, tack!.. jo, det känns lite jobbigt nu... Men, men JAG har inte direkt några problem, men många runt... det påverkar!..
Håller verkligen med om att din mamma är värd allt guld i världen, vilket hästjobb hon gör!
Skänker en tanke!
Hoppas ni trots sjukdomar är ok? :)
Kramar moster
Anette: Vi mår eg bra! Oscar hostar och är lessen på nätterna annars är han på bättingsvägen! (Hoppas jag...) Nora mår finfint... Får ju lite tänder nu men har inte haft såna skriiiik-nätter som Oscar hade! Men vi kvinnor tål ju mer smärta så... ;) KRAMAR till dig! Det är väl inte så lätt att vara långt ifrån heller?..
Det är svårt ibland att veta hur man ska möta dem som mår dåligt,men jag tror det viktigaste är att på något vis visar att man finns där och vill hjälpa till,sen får de själva avgöra liksom!
Tycker du gör helt rätt,men det är jobbigt att stå brevid och känna sig maktlös!
Det är tufft med en sambo som jobbar mycket oxå,vet precis hur det är!!
Stor kram till dig och hoppas att Oskar blir frisk snart!
Tack, Jessica! :D
Näe det e inte alltid lätt att vara långt borta för någons skull, vill ju gärna hjälpa en behövande syster som jag älskar o vara hos en pappa som snart kommer lämna oss men iallt detta måste jag gå i skolan o bli en duktig lärare för pappa hade inte velat något annat :(
kram moster
ANette: Jag vet! Man vill ju vara där för alla! Jag känner oxå så, inte kan man hjälpa på nåt sätt! Jo, förösker ju lyssna och peppa men det är alltid lättare live... Jobbigt!
Skicka en kommentar