Min lilla bebis som för bara en liten stund sedan bara låg och sa uäuäh... bläblä... aaaagirgel osv säger nu saker till mig som; Mamma, vet du vad... och så berättar han vad han nu hade på hjärtat! Eller; det var många klossar, alltså! när han hällde ut alla sina klossar med buller och bång på golvet?! Och när vi skulle lägga oss skulle han ha med sina två favvo-dinosaurer (som han kallar för neshorn=noshörning på sv) och jag sa: ja, ta med noshörningen du älskling och han vände sig nonchalant om och sa det heter faktiskt neshorn mamma! Jag höll på att dåna! Nu ska jag få språkkurs av en (snart) treåring!? Men det är klart om han brås på mamma så... jag får väl stå mitt kast och inse hur det känns för andra när jag rättar deras tal(oftast grammatiken då?) Ska faktiskt borsta tänderna och se på tv nere nu Senkveld med Thomas og Harald... om jag inte somnar först?! Snarrrrrk... Gonatt