Morfar Karl- Erik

Min älskade morfar Karl-Erik, här med mina systrar, gick bort i natt kl 3.20. Han höll sin dotter, min mamma, i handen och slutade andas i sömnen. Lugn och ro!

För flera år sedan fick han operera bort halva tjocktarmen pga cancer, oj, är det därför jag haft ont i magen i 25! år!!! Eh... ja! Envisa man!!! ;) Så gick det ju så att cancern kom tillbaka i höstas. Då skulle han inte överleva länge och i vart fall inte til jul, sa läkarna! Jodå! Vår envisa söta morfar skulle minsann uppleva en sista vinter och vår! :D Sån var han! ENVIS! Och go! Hade alltid glimten i ögat och sju rävar bakom vart öra! ;) Han kallade mig Anna-Lena med de korta, långa bena!.. Det var oxå nytt att vara tvungen att berätta detta för Oscar. MEN han vet vad det är att dö och hade lite frågor sen har det varit helt ok, för han hade ju levt färdigt och ska till mormor, hans älskade Anne-Marie. Detta var han helt övertygad om! Så det känns egentligen skönt att han slipper mer ont och kräks och sjukdom mer!

Älskar dig morfar!