Jag är på kollisionskurs med allt och alla just nu... JOBBIGT! Jag tycker alla är konstiga och säger konstiga saker (antagligen är det mig det är fel på...) jag fattar liksom vad de menar men väljer att missförstå för jag bara VILL bråka och tjura!!! Dessutom slår jag mig hela tiden så jag får visst mitt straff med en gång... av Gud? Ödet?... Bla, bla... Då blir jag skitförbannad och har lust att slå sönder saker...
Nu är det inte så att min man är en ängel! men jag måste ju skriva ur min synvinkel!.. Jag tycker bara VI är på dåligt humör och kritiserar varann, kan inte GE den andra något utan bara TA, inte uppmuntra eller stötta, bara trycka ner, vi förstår inte vad den andra vill, vi är osams om, som sagt, barna och barnuppfostran, om vem som ska ha sovmorgon, om vem som ska söva eller mata eller byta blöja, om vadför den ena går in med skor på eller den andra glömt köpa det ena eller det andra på butiken... Alltså ALLT och INGET!!! Blä...
Nu låter det konstigt på köket där Nora är så om detta blev otroligt rörigt så... shit au! som de säger på norsk...
9 kommentarer:
Gumman.
Jag kan inte säga hur väl jag känner igen det där. I höstas var det helt sjukt här hemma. Varje helg blev vi osams och på veckorna talade vi inte. Ingen av oss hade någon egen tid. Ingen sov på nätterna. Ingen mådde särskilt bra. Jag var SKITLACK på honom för att jag hade dragit hela bebis-ansvars-lasset (you know) så satans länge, och han blev galen av att han bara fick skit hela tiden.
Jag vet inte vad ni ska göra eller vad som är bäst för er. Så jag säger inte följande som ett tips. Men! Vi gick i familjeterapi några kvällar under hösten. Det var det bästa vi har gjort. Vi ryker fortfarande ihop, jorå, men nu är vi i alla fall överens om att vi vill varandra väl och att vi är ett team. Och viktigast av allt: vi pratar med varandra INNAN saker ballar ur alltför mycket (oftast allså - för ibland ramlar tillbaka i gamla dumma mönster). :-I
Jag vet som sagt inte vad ni behöver. Men jag ville ändå säga det till dig. Har inte skrivit om det på bloggen; det är så HIMLA privat på nåt sätt.
I övrigt: tusentals styrkekramar till en syster i anden.
Rana
Tiden med småungar är ju så slitsam. Inte konstigt om att man blir helt folkilsken till slut. Många, många blir det. ENKOM det faktum att man inte sover på nätterna räcker ju för att man ska bli helt koko. Lägg därtill alla andra faktorer som livsomställning, ansvar, ingen egentid, ingen tid med varandra, skev arbetsfördelning etc etc
Konstigt att inte fler slår ihjäl varandra på kuppen.
/Rana igen
Gumman!
Önskar jag kunde skriva nåt vettigt,tröstande men hittar inte de rätta orden just nu.
Det ÄR ju sådär i perioder och det ÄR jätte jobbigt i mellanåt när barnen är små,
och det är så lätt att man hamnar i en ond cirkel som är jätte svår att bryta även om man vill.
Man blir ovänner/ledsna på varandra för minsta lilla...känner igen mig så väl i dina ord.
Skickar en stor stor kram med förhoppningar om att ni snart tar er ur den jobbiga "cirklen"
Föreslå att ni behöver en dag för er själva nästa helg. Du tar lördagen och han söndagen. En dag då du kan gå till simhallen, handla utan barn på stan, fixa i trädgården. Han sköter markservice och allt med barnen, så byter ni dagen efter. När man har gjort ALLT en dag, så uppskattar man varandras hjälp mer.
Ge din man beröm när han gjort något bra och be honom göra likadant för dig.
Fokusera på det som funkar.
Och vila! Det låter som om ni är ganska slutkörda!
Och, det ordnar sig. Relationer går upp och ner. Och ingen är en ängel hela tiden. Inte ens jag (Ha, ha)!
Kloka råd du får här ovan. Jag tror alla småbarnsföräldrar känner igen sig. Stor kram
Javisst, säkert något som alla småbarnsføräldrar upplever på något vis och i perioder... Har inte så mycket vist att säga, men skickar en stor styrkekram!!!
((KRAMAR))
Du, det der er ikke lett... jeg har ingen råd, for vi har det likedan!! Vi "bjeffer" hele tiden!!
Forhåpentligvis er det bare en periode.. men familieterapi høres ikke dumt ut!!
Klem
Men du har fina tulpaner iaf hjärtat!
Puss puss.
haha en sån där dag har jag med: allt känns piss egentligen, motigt att ens gå upp! men... snart vänder det säkert, man måste ha det tufft ibland för att uppskatta det som är riktigt bra =)
fina tulpaner med, det är vårigt det = )
Skicka en kommentar