Alltså... jag har väl aldrig varit gladaste fisken i en pöl (HA HA!... kan man säga så) har alltid känt av hösten och varit lite melankolisk, jag menar lyssnat på Kent, Depeche Mode, Smashing Pumpkins, Radiohead, Coldplay och liknande med djupa texter, melankoliska riff, mörka trumslingor!.. Ja du fattar!
Så hade jag ju den fødselsdepressionen efter att Oscar blev född!.. Det var det hemskaste jag varit med om i hela mitt liv, kunde bli sååå arg och lessen, grät massa, ringde JO och grät och sa jag orkar inte mer osv, tänkte väldigt svart! Nattsvart! Hemskt!..
Och nu anser jag mig inte ha just det! MEN det svänger så otroligt i mitt humör! Om jag innan barn var nere på hösten så kan det nu handla om på torsdag liksom, det kan gå från dag till dag! Det måste ju vara otroligt slitsamt för min man, den enda som känner till hela sanningen!?.. Hm... Eller handlar det om hormoner?
Jag känner mig oxå mer och mer som en social paria! Har jag ångestattacker eller! Som ikväll ska jag ju på supertrevlig middag med tjejerna! MEN det känns mest som jag ska göra nåt jag absolut inte vill! Känner motviljan i bröstet hela tiden! Så känner jag mig ful, dum och fet och att jag bara sitter och säger konstiga saker!?..
Äsch! Sen en annan dag kan jag vakna och bara vara glad!?.. Funderar på professionell hjälp, hade då iom depressionen men hon var intebra, passade INTE mig,men vet inte HUR man gör! Måste jag å privat och betala 600 spänn eller?.. Då har jag hellre lust att bara må bra och köpa nya jeans istället! He he... ;) Äsch! Nu känns det som blaj... Ja ja, det är MIN blogg jag skriver vad jag vilL!!!
6 kommentarer:
Gumman, jag känner igen mig i RUBBET, verkligen hela R-U-B-B-E-T.
Jag har såklart inte många tips att ge - och såna vill du säkert ändå inte ha - utom detta: ta dig själv på allvar. Det är ditt liv. Det kan gå överstyr så fort. Låt det inte gå för långt, sök hjälp NU. Om du stämmer i bäcken blir det kanske inte så farligt, men om du bara går och går och går med det där blir det svårare att bryta.
Jag måste nu säga detta: det kanske låter som om jag tror att jag har koll på detta, och kan tala till dig ovanifrån. Så är icke fallet. Ovanstående är vad snälla människor (alla är dock inte så förstående och snälla) säger till mig, och som jag försöker följa. Jag försöker vara ömsint mot mig själv och inte pusha mig bortom gränserna igen och igen.
En sak till: skit i vad folk eventuellt tycker! (Det försöker jag göra, men lyckas inte så himla ofta.) Om de inte har varit där du är nu, så har de ingen aning om hur det känns!!!
Jag sitter verkligen i din båt, precis bredvid. Vart ska vi ro?
;-)
/Rana
Och du, tack för alla fina kommentarer hos mig. Jag blir så glad. :-D
Tack själv! Jag sitter här och ler som vanligt!.. Du lyser upp!.. TACK!!! Vi ror till en beach med bara snygga servitörer som serverar bara drinkar med paraply i, massöser och manikyrister och frisörer och lerbad och sushi hela dagarna!!! :D Åh!... Så härligt!..
Jag har haft panikångest och det kan visa sig på massa olika sätt. Kanske du bara är en trött mamma som man är ibland? Som inte riktigt orkar leva upp till alla krav alla dagar. Så kan jag känna. Jag är inte heller jättesocial jämt. Jag orkar inte.
Det hjälper alltid att prata så skriv på! Vi finns här för dig vännen. Kram Annica
Som Annica seie, kanskje du berre e sliten av at alle forventa noke av deg? det å vere mamma ekje berre berre. Det e kjempe travelt, og slitsomt. Ikkje ha du bare en engel, men du ha to som skal ha masse kjærlighet og oppmerksomhet av deg, og det e travelt! Kanskje det hadde hjelpt deg å ta noken dager ilag me ei go vennine vekk fra alt som maser på deg? Så klart e du gla for at du ha mann og to herlig små engla, men alle føler seg utenfor av og til! Og JA! det forandra seg fra dag til dag!! Som du seie.. Kanskje profesjonell hjelp kan hjelpe deg, en ting e sikkert.... Det kan hjelpe deg,og det kan vere verdt ett forsøk!
Håpe du ha en bedre dag imåra :)
Takk for alle fine kommentara fra deg, bli kjempe glad!! Huff,eg kunne skreve i det UENDLIGE til deg no, men... Hedda skal ha litt mat:) ha en fin kveld !puss & kram
Oj vad jag känner igen mig i mycket av det du skriver,
har dock via den hårda skolan fått "lära mig" de senaste åren att man inte orkar hur mycket som helst,utan att det är helt okej att säga nej till saker man inte vill och bara vara hemma.
Det är jätte jobbigt att känna den där ångesten i bröstet.
Jag gick privat till en psykolog i höstas,mest för att jag var tvungen att få ur mig all skit jag bar på inombords,det gav ganska mycket men inte så mycket som jag hoppats (för höga krav kanske ;-)
Men det är INTE fel att prata med någon helt utomstående,man får mycket andra tankesätt och synvinklar på vis.
STOR VARM KRAM till dig!!!
//Jessica
Skicka en kommentar