confessions...

Nora och jag har en jobbig period... Hon ligger just nu och gråter för hon "ska inte" sova... tror hon... men när hon är vaken är hon bara sur och trött! Hon sover inte vid någon bestämd tid just nu, äter inte heller vid "rätt" tid... och jag tycker det är skitjobbigt!!! jag tycke givetvis INTE om att hon gråter MEN hon måste lära sig sova utan mig (det har hon ju alltid gjort ser ingen vits i att börja vyssja och vugga nu!?) OCH hon måste ju sova på nätterna så hon kan inte sova för sent på kvällen heller! Fasar middan ikväll lite för hon kommer bara vara sur och jag kommer bara vara svett och så ska man vara trevlig och lugn!.. och ENSAM med barna! Visst vi är många vuxna MEN de är mitt och pappans ansvar och han är inte här!.. äsch, jag har så lätt att se allt så svart och negativt!!! Jag VILL inte göra det! Vill njuta livet, göra vad som helst för mina barn och älska dem över allt annat! JAG GÖR DET, missförstå mig rätt! MEN jag tycker oxå livet suger, det är asjobbigt med barn och inte få någon tid för sig själv och OFTA har jag lust att bara gömma mig! Trillar liksom ner i avgrundssvarta hål till och från... iofs mer på vintern, det är kanske vanligt... MEN jag käner mig hemsk och ego och hatar mig själv när jag är sån! (känns detta igen Evelina? ;) Äsch nu ska jag försöka peppa mig lite och tänka positiva tankar! Slut på detta klageriet nu! :D